Hej! I tandem med podden. Här hittar du länkar till det jag pratar om – men om om du hellre lyssnar på än läser det här inlägget, så säger jag samma sak i denna veckas podd
Det nya året 2023 är redan mer än 2 veckor gammalt, fort går det! Idag träffar jag ännu en av alla dessa kloka, starka kvinnor i alla åldrar, som jag samtalat med om livet och om yogan – och jag ställer samma fråga till dem alla: Om jag hävdar att yoga är en av det här århundradets allra viktigaste kompetenser – vad säger du då? Utifrån dina egna erfarenheter av yoga – hur tänker, hur resonerar du kring detta?
Tidigare i den här serien med intressanta möten träffade jag under hösten: Maret Moks, Margareta Zell, Ingun Mörner, Julia Swahn, Helena Hellström, Mia Huledal, Ann-Britt Lorente, Annika Karlsson och Jenny Ekholm. Den här veckan möter jag Lena Westin, som var tidigt ute med att bidra till att implementera yoga i den svenska ätstörningsvården, redan i början av 2010-talet. Hon bor invid älven i Dala-Floda i Dalarna.
Vem är du Lena, vad arbetar du med, hur livet ser ut?
Jag är, 72, bor i Dala-Floda med min sambo Jan – och många katter, har tre vuxna barn, en dotter och två söner, och fem barnbarn. Jan har en son och ett barnbarn. Jag är sjuksköterska, psykoterapeut och yogalärare. Mamma och pappa skiljde sig när jag var två, jag flyttade då med mamma från Kramfors till Hofors. Vi levde sedan i två olika relationer med olika män – ”nya” pappor för mig. Mamma var sjuk under tre år innan hon dog när jag var 14 och jag fick flytta till en inackorderings-familj i Hedemora – min bästa kompis familj. Jag fick stipendium och pluggade i USA i ett år, flyttade till Stockholm och läste på universitetet. Gifte mig när jag var 21, skilde mig och träffade sen barnens pappa. Skilde mig igen 1992. Träffade Jan och vi har bott ihop sedan vi flyttade till Dalarna. Vi har arbetat ihop under många år och byggde tillsammans upp ett konsumentinstitut – KILEN.
Som skilsmässo- och fosterbarn i Sverige på 50-talet lärde jag mig att snabbt känna in omgivningens behov och känslolägen. Jag blev bra på att känna hur andra hade det men sämre på att känna in hur jag själv mådde. Kanske som en följd av det utvecklade jag bulimi i USA som det tog 10 år att bli frisk från. I mitt arbetsliv, har jag haft nytta både av min förmåga att kunna känna in omgivningen och av min ätstörningserfarenhet – att veta hur det är att ha hemligheter, att bära på skuld och skam. Ibland tänker jag att mitt liv kunde gått fullständigt åt helvete. Jag kunde ha lyckats med mitt självmords-försök, fastnat i missbruk, blivit psykiskt sjuk, men – hela livet har jag, trots många svåra situationer, alltid känt mig stark. Självkänslan har ju inte alltid varit så god – men självförtroendet och att ”allt är möjligt” har varit det.
Under hela mitt liv har jag arbetat vårdande och med olika former av förändringsarbete. Kanske kan jag säga, att min uppgift har varit att organisera och skapa rum för vila och bara vara. Att det ska vara fint och att människor ska känna sig välkomnade. Jag har organiserat många konferenser, i Sverige och internationellt. Jag har ofta haft många järn i elden. När jag ser tillbaka på mitt liv, så blir det tydligt att jag har haft svårt att finna ro. Jag har tränat och sprungit mycket, utan att finna det lugn jag sökt. Yogan gav mig kontakt med något djupare, en stillhet där jag inte behöver jaga, där det räcker med att bara vara.
Jag behöver, som många andra, arbeta med mitt ego. Men, samtidigt som jag blir glad, när många vill komma till min verksamhet, dyker ibland stress och prestationskrav upp. Jag drabbas av de förväntningar som jag tror att deltagarna har på mig. Jag känner igen prestationskraven – och får stanna upp, andas och bara vara ett tag. När prestation och förväntningar får grepp om mig, så tappar jag det som är min väg, min uppgift. Jag vill ju erbjuda närvaro, stunden, och i verkligheten vara i det som jag säger till deltagarna: ”Varmt välkommen till en stunds mellanrum, en stund när du kan komma hem till dig själv, få möjlighet att lyssna inåt, kanske höra din innersta längtan, eller bara känna din kropp och dina andetag en stund.” Jan och jag flyttade Dala-Floda för 15 år sedan. Jag flyttade hit då jag fick ett spännande uppdrag av Dalarnas Landsting att bygga upp en ätstörnings-klinik. Jag hade erfarenhet från en sådan klinik i Stockholm och sen länge intresserat mig för frågan.
Så under 10 års tid byggde jag upp och drev ätstörningskliniken Dala ABC i Falun. Det var där som mitt intresse för yoga och kroppsterapier fick möjlighet att utvecklas. All personal på Dala ABC gick en instruktörsutbildning i MediYoga – som ett verktyg att kunna hantera egen stress och oro i arbetet med ångestdrivna och oroliga patienter. Yoga infördes också i behandlingen – som verktyg för att hantera ångest och för ökad kroppsmedvetenhet. Det uppskattades mycket av patienterna.
Före Dala-ABC arbetade jag med en verksamhet som jag hade utvecklat tillsammans med Jan och andra – KILEN – Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa. Det byggdes upp och verkade under 15 år. Vi arbetade med säkerhetsfrågor rörande läkemedel utifrån ett konsumentperspektiv, för att hjälpa människor ur läkemedelsberoende av psykofarmaka och att arbeta med brist på kunskap, kompetens och gott bemötande inom vården.
Med tiden kom KILEN att arbeta mer med uppbyggnad av kunskap utifrån ett patientperspektiv, med att samla erfarenheter och kunskaper från patienterna i en databas. Kunskaper som användes i olika utbildningar och opinionsbildning, både i Sverige och internationellt. Vi samarbetade med WHO, NGO´s – och ett internationellt nätverk rörande Safety of Medicines bildades. Läkemedelsindustrin och svenska myndigheter började agera för att stoppa arbetet – och lyckades i samband med valet 2006 – sätta stopp för KILEN. Den nya borgerliga regeringen administrerade en avveckling av KILEN, efter att vi hade haft statligt stöd i 6 år
Sorgen efter detta tog hårt, även personligen. Femton år av intensivt utvecklingsarbete och möten med tusentals personer som drabbats av biverkningar och dåligt bemötande i vården, hade satt djupa spår i oss. Det kändes som ett svek mot alla drabbade att vi tvingades lägga ner, då vi inte längre fick några anslag. Vi tvingades in i en smärtsam konkurs. Varken ett stort, både inhemskt och internationellt erkännande och stöd kunde stoppa nedläggningen.
Finns det nåt att säga om hälsan långsiktigt?
Jag känner mig frisk och jag mår bra. Visserligen har jag mina skavanker… hallux valgus… som jag ska operera framöver. Jag har inte lyckats avhjälpa det med yoga. Jag känner mig stark när yogan är en del av mitt liv. När jag yogar och mediterar kan jag följa med i min ålder. Min kropp är van vid yoga och rörelser, och om jag någon gång gör ett uppehåll så känns det. Jag vet att jag kan påverka min hälsa långsiktigt genom att både erbjuda andra och mig själv yoga och meditation.
När kom du i kontakt med yoga i ditt liv – hur såg det ut?
Jag har alltid varit en sportig typ, har sprungit mycket, både själv och i olika motionslopp. Märkte tidigt att jag mådde bättre av att motionera. Men jag var ganska hård mot mig själv, tog i mycket… det skulle kännas! Och hade jag mycket träningsvärk så var det extra bra. Första gångerna jag kom i kontakt med yoga blev jag mest frustrerad, kunde inte koncentrera mig, fick helt enkelt spring i benen. Kände att yoga inte var något för mig.
Långt senare, när vi hade köpt huset i Dala-Floda, så arrangerade Lena Warberg, tillsammans med sin kusin Anki en sommarvecka med yoga i Hagen. Det var härligt och jag fortsatte att göra en del yoga på egen hand, kunde öppna mig för ett annat sätt att vara med yogan. Arbetet på Dala ABC och introduktionen av Mediyoga där bidrog till att öppna upp mig för yogan på ett nytt sätt. Att få introducera något för andra har ofta hjälpt på ett djupare plan även för mig.
Under åren på Dala-ABC, började jag långsamt utveckla min egen yogaverksamhet hemma på gården. Det var från roligt att bjuda in byfolk och grannar. I början tyckte många att det kändes konstigt men efter att några ”trendsättare” i byn hade varit på yoga hos mig och berättat om det för andra så blev Yoga i Hagen ett begrepp. Sedan 2011 har jag arrangerat olika yogaevenemang på gården. Nu har jag ett Yogacenter som erbjuder yoga under terminerna, yogaretreat, Gongbad, en Yogafestival – nu i år för nionde sommaren i rad – och jag har samarbete med många andra yogalärare. Jag erbjuder även specialinriktade retreat för grupper och jag arbetar med enskilda yogasamtal och psykoterapeutiska samtal.
Låter fantastiskt! Hur upplever du att yogaträningen påverkar dig?
Min yogaträning är mitt ankare, min bas, plattformen utifrån vilken jag kan verka. Allra bäst mår jag när jag har ett flow i min morgonrutin, går upp tidigt och i stillhet kör mitt yogapass och en stunds meditation. Ofta blir det en timme yoga och meditation på morgonen, ibland lite kortare. När något händer i mitt liv som får mig att vackla, som får mig ur form, då är yoga och meditation det som kan få mig i balans igen. Ibland behövs det inte så lång stund, bara att jag finner min plats, ger mig min tid och börjar andas medvetet. Signalerna från hjärna till kropp, det parasympatiska nervsystemet kickar igång och jag kan långsamt ta mig in i centrum, kommer in i ro och nya perspektiv visar sig. Ofta känner jag att jag kan backa, lyssna in och inte behöva springa på varje boll. Andningen och närvaron hjälper. Jag känner mig så tacksam.
Yogan har gjort att jag känner mig tryggare, kan hantera olika livssituationer bättre. Jag känner mig mindre lättkränkt, hinner med att ta reda på vad det egentligen handlar om. Jag klarar stress bättre. Ibland kommer den förstås. Då kan jag påminna mig om att ge mig själv en paus, andas, gå iväg, bada, stå på huvudet eller nåt annat. Det kan hända, tex, inför att jag ska ha en retreat och många saker ska ordnas. Då kan jag behöva påminna mig själv om varför jag gör detta, vad jag egentligen vill åstadkomma och hur jag vill att deltagarna ska bli bemötta. Det är viktigt hur jag mår, när jag tar emot dem. Yogan har helt enkelt bidragit till att jag känner mig tryggare och gladare och mår bättre. Jag mår bra, helt enkelt!
När jag säger att yoga är en av detta århundrandets viktigaste kompetenser, hur resonerar du då?
I en värld där vi alla, mer eller mindre, är utsatta för olika former av stress – via nyheter och sociala medier – och med ökat fokus på den individuella lyckan – och därmed också den egna känslan av misslyckanden och olycka, så är det inte konstigt att psykisk ohälsa och folksjukdomar ökar i antal. Fler och fler lever ensamma, känner sig misslyckade och maktlösa inför sin egen situation och inför samhällsklimatet. Många tappar lusten att ens försöka göra något åt sin egen och världssituationen.
Mänskligheten är i en nödsituation. Krig, svält, ojämlikhet, klyftorna i samhället, våldet, ungas hopplöshetskänslor, depression och nedstämdhet, miljöförstörelse, jorden som slår tillbaka – naturens sammanbrott, klimatet, orättvisor, osämja….. listan kan göras hur lång som helst. Vi har kommit till vägs ände. Vi kan inte konsumera mer för att uppnå lycka och välmående. Vi måste stanna upp och vända oss inåt… mot Jorden – lyssna på vad den har att säga, lyssna på naturen, på barnen. Vi behöver lyssna inåt, inåt, inåt…. Och här kommer yoga in som århundradets viktigaste kompetens.
Det är inte längre möjligt att låta bruset få vara ledande, vi behöver bli medvetna om vad som pågår och förstå att börja med våra inre, skapa möjlighet att få kontakt med tystnaden och varandet. När vi blir närvarande i oss själva och stannar upp en stund så finns möjlighet till reflektion och perspektiv. Frustration, aggression och hat kan minska. Att få kunna erbjuda yoga och meditation mitt i ett krisande samhälle känns viktigare än någonsin. Att erbjuda människor möjlighet att hitta stillhet och ett varande i sig själva kan bidra till en samhällsförändring.
I den brusande framfartsyran finns inget stopp, ingen reflektion. I det introspektiva, i varandet, lyssnandet, stillheten – och tillsammans med känslor som smärta och glädje, sorg och besvikelse, där finns stillhet. Där finns också möjlig förändring – avslutar Lena detta samtal.
Ännu ett fint möte med ännu en av dessa kloka, starka kvinnor som jag fått möjlighet att träffa på det här sättet. Hela den här hemsidan – www.iamyoga.online – handlar om det som Lena och jag pratat om idag – om hur viktig och kraftfull som inlyssnande, inkännande och balanserande kraft yoga kan vara när vi öppnar upp för och fullt ut tar in den via alla facetter i våra liv. Här på sidan kan du nu i lugn och ro och utan några förpliktelser testa det här på egen hand. Första månaden i onlinetjänsten är helt kostnadsfri – därefter 149:-/mån. Ingen bindningstid. Här finns, utöver podden och bloggen:
Enstaka övningar & meditationer
Kundalini Classics – Audiopass
Vacker mantramusik m.m.
VARMT VÄLKOMMEN ATT TESTA EN AV DET HÄR ÅRHUNDRADETS VIKTIGASTE KOMPETENSER!
Jag återkommer framöver med fler såna här fina, starka möten. Varmt välkommen igen!